Italian painter, Venetian school (b. 1727, Venezia, d. 1804, Venezia). Italian painter and printmaker. He was apprenticed to his father, Giovanni Battista Tiepolo, in Venice in the early 1740s and worked with him in Madrid from 1762 until the elder's death in 1770. His most notable early works are the chinoiserie decorations of the Villa Valmarana in Vicenza (1757). Back in Venice, he executed several frescoes and paintings of scenes from the commedia dell'arte. A talented genre painter and caricaturist, he was famous for his many engravings and etchings after his own and his father's designs.   Related Paintings of TIEPOLO, Giovanni Domenico :. | The Beheading of John the Baptist | Pulcinelle on Vacation | Angelica and Medoro with the Shepherds | The Building of the Trojan Horse The Procession of the Trojan Horse into Troy | An Allegory with Venus and Time |
Related Artists:
Koloman Moser
Koloman Moser (German pronunciation: [ˈkoːloman ˈmoːzɐ]) (March 30, 1868 - October 18, 1918) was an Austrian artist who exerted considerable influence on twentieth-century graphic art and one of the foremost artists of the Vienna Secession movement and a co-founder of Wiener Werkstätte. During his life, Moser designed a wide array of art works - books and graphic works from postage stamps to magazine vignettes; fashion; stained glass windows, porcelains and ceramics, blown glass, tableware, silver, jewelry, and furniture - to name a few of his interests. Born in Vienna, he studied at the Wiener Akademie and the Kunstgewerbeschule, where he also taught from 1899. His designs in architecture, furniture, jewelry, graphics, and tapestries helped characterize the work of this era. Moser drew upon the clean lines and repetitive motifs of classical Greek and Roman art and architecture in reaction to the Baroque decadence of his turn-of-the-century Viennese surroundings. In 1901/1902, he published a portfolio titled Die Quelle ("The Source") of elegant graphic designs for such things as tapestries, fabrics, and wallpaper. In 1903, Moser and his colleague Josef Hoffmann founded Wiener Werkstätte, whose studios and artisans produced a number of aesthetically and functionally designed household goods, including glassware, flatware, silverware, and textiles. In 1904, he created the Apse mosaic and glass windows for the Kirche am Steinhof in Vienna. Steinhof Church commemorative coin In 1905, together with the Klimt group, he separated from the Vienna Secession. The same year, he married Editha (Ditha) Mautner von Markhof, the daughter to one of Austria's great industry fortunes. In 1907 Kolo Moser, due to internal conflicts and as his plans for reorganising the Werkstätte (to cope with financial problems) weren't realised, withdrew from the Wiener Werkstätte. Koloman was one of the designers for Austria's leading art journal Ver Sacrum. This art journal paid great attention to design and was designed mainly by Moser, Gustav Klimt and Josef Hoffmann.
Etienne Moreau-Nelaton
Adolphe Etienne Auguste Moreau-Nelaton (2 December 1859, Paris- 25 April 1927, Paris) was a French painter, art collector and art historian. His large collection is today held in its entirety by National French museums. Moreau-Nelaton's family's art collecting began with his grandfather Adolphe Moreau (1800-59). As a stockbroker he possessed ample capital with which to buy the work of artists with whom he was personally acquainted, including Eugene Delacroix and Alexandre-Gabriel Decamps. Moreau-Nelaton's father, who was also named Adolphe Moureau (1827-82), was a high government official and led the railroad company Chemins de fer de l'Est. In 1856 he married the ceramic artist Camille Nelaton (1840-97), with whom he further expanded the family's collection.
georg engelhardt schroder
Georg Engelhard Schröder, född den 31 maj 1684 i Stockholm, gift 1727 med Anna Brigitta Spöring, död den 17 maj 1750; konstnär, porträtt- och historiemålare. Georg Engelhard Schröders far, Veit Engelhard, hade omkring år 1670 kommit från N??rnberg och bosatt sig i Stockholm där Georg Engelhard föddes 1684. Han blev tidigt elev hos konstnären och målaren David von Krafft (1655-1724) men lämnade honom 1703 för utlandsstudier. Under 21 år for Georg Engelhard runt i Europa. Han vistades först en tid i Nordtyskland, innan färden gick vidare till Italien. I Venezia förblev han under fem år och kopierade gamla mästare, sysslade med vedutamåleri och hade kontakt med pastellmålarinnan Rosalba Carriera (1675-1757). I Roma tog han intryck av barockmålarna Carlo Dolci (1616-1686), Carlo Maratta (1625-1713), Francesko Trevisani (1656-1746) m.fl. och tillägnade sig det raska men ytliga framställningssätt, som tillhörde den tidens italienska konst. I Paris samlade han impulser hos den franske målaren Noel Nicolas Coypel (1690-1734). Reminiscenser av den italienska och franska konsten kan man påträffa flerstädes i hans kompositioner. I London stannade han i sju år och tog starka intryck av Godfrey Knellers (1646-1723) och Dahls porträttkonst. När Daniel von Krafft avled 1724 kallades Georg Engelhard Schröder hem till Sverige och efterträdde i december sin gamle läromästare som kunglig hovkonterfejare. Som sådan uppbar han lön. Konung Fredrik I satte stort värde på sin konterfejare, och lät honom måla otaliga porträtt av sig och sin drottning Ulrika Eleonora. År 1745 utnämndes han till hovintendent. Georg Engelhard anlitades mycket och samlade ihop en betydande förmögenhet. På 1740-talet nåddes Sverige av den nya franska smaken, i främsta rummet via konstnären Gustaf Lundberg (1695-1786), varvid Georg Engelhard kom att skjutas åt sidan. Han representerade i Sveriges 1700-talsmåleri sista skedet i det italienska inflytandet. Långt ifrån den förnämste, var dock Georg Engelhard en av sin tids mest uppburne målare. Han arbetade inom ett vitt fält: utförde kyrktavlor, allegorier, historiska motiv och porträtt. Hans arbeten har ej sällan någonting vacklande och obestämt, vilket i förening med mycken ojämnhet i utförandet gör många av dem mindre tilltalande för konstkännaren. Han har dock efterlämnat verk, som vittnar om, att han, när han allvarligt uppbjöd sin förmåga, var mäktig till både varm och djup uppfattning samt hade stor skicklighet i färgbehandling och i framställningens enskildheter.